Swedish / Svensk

Förord

Nordisk Sjöförsäkringsplan av 2013, Version 2027

Grunden för den Nordiska Sjöförsäkringsplanen av 2013 är överenskommelsen från den 3:e november 2010 (senast ändrat 8. maj 2024) mellan:

The Nordic Association of Marine Insurers (Cefor)
och
Danske Rederier,
Rederierna i Finland,
Norges Rederiforbund, samt
Svensk Sjöfart.

Överenskommelsen bekräftar att detta dokument ska benämnas “The Nordic Marine Insurance Plan of 2013” (härefter “Planen”).

Överenskommelsen etablerade en permanent Stående Revisionskommitté (SRC) med ändamål att sammanställa Planen. Överenskommelsens parter kan föreslå förändringar till Planen. Om medlemmarna accepterar att förändringar ska göras, så ska SRC ge ett utkast till förändringar till texten i Planen och kommentarerna på engelska.

Följande medlemmar utsågs till SRC för Version 2027:

Ordförande
Trine-Lise Wilhelmsen, Professor, LL.D, Scandinavian Institute of Maritime Law

Medordförande
Birgitte Hagland, Professor, LL.D, Scandinavian Institute of Maritime Law

Sekreterare
Maria Linn Riis, Doctoral Research Fellow, Scandinavian Institute of Maritime Law

The Nordic Association of Marine Insurers (Cefor)
Sveinung Måkestad, Vice President, Gard
Roar Sanden, Legal Director, Norwegian Hull Club
Magne Andersen, Attorney-at-Law, Nordisk Skibsrederforening
Anders Hovelsrud, Chief Underwriting Officer, The Norwegian Shipowners’ Mutual War Risks Insurance Association
Hanne Rydelsborg, Senior Claims Executive, Gard
Ronny Hindersson, Senior Claims Adviser, Alandia
Johan Kahlmeter, Director Claims, The Swedish Club
Jørgen Russwurm, Assistant Vice President, Head of Casualty, Skuld

Nordiska Rederiforbund
Marthe Romskoug, Managing Director, Wilhelmsen Insurance Services AS
Thomas Aa. Rasmussen, Attorney-at-Law, Norwegian Shipowners’ Association
Leif R. Rosenkrantz, Director Insurances & Marine Digitalization, Color Line AS
Anne Mentz Hansen, Senior Claims Manager, TORM A/S
Selina Tvenge, Marine & Aviation Underwriter, A.P. Møller-Maersk A/S
Jörgen Sköld, Chairman of the Board, Svenska Orientlinjen – ersattes av Örjan Karlsson, Marine Insurance Manager, Stena Rederi
Mikael Livijn, Head of Legal, Environment & Business Management, Wallenius Marine AB
Suvi Niemivuo, Head of Legal, Insurance and Claims, Finnlines

Nordiska dispaschörer
Bjørn Slaatten, Average Adjuster

Dessutom deltog Eivind Killengreen, suppleant i SRC för rederiföreningarna, i revisionsarbetet.

Fokus i revisionen har varit på hållbarhet. Både Cefor och rederiföreningarna i de nordiska länderna stöttar FN:s mål för hållbar utveckling.

Utan att förändra den grundläggande riskfördelningen mellan försäkringsgivaren och den försäkrade enligt Planen möjliggör ändringarna att miljömässiga, sociala och bolagsstyrningsrelaterade aspekter (ESG) särskilt kan beaktas i vissa angivna situationer. Avsikten är att Planen även fortsättningsvis ska främja lösningar som är kommersiellt rimliga och rättsligt hållbara, samtidigt som hänsyn tas till miljöaspekter och socialt ansvarstagande. Detta har lett till att följande ESG-relaterade ändringar har införlivats i Planen Version 2027: § 5-19, § 12-1, § 12-12/18-29, § 12-13/18-30, § 12-14, § 16-9 och § 16-12.

Planen fortsätter att vara under kontinuerlig översyn och det är parterna till Nordiska Planen-överenskommelsens intention att finna ytterligare vägar för att bidra till en mer hållbar framtid.

Det skall anses vara planens anda att parterna till försäkringsavtalet strävar efter att finna mer ESG-vänliga lösningar att operera samt att justera krav under denna plan.

SRC beslöt att förändringar till text i Planen och i kommentarerna i förhållande till Nordisk Sjöförsäkringsplan av 2013, Version 2023 ska framhävas i förordet.

SRC har tillämpat följande ändringar för infogande i Planens Version 2027:

  1. § 1-1: Ett nytt stycke 1 har införts i paragraf 1-1 för att förklara förhållandet mellan Planen och kommentaren. Ändringen tydliggör att kommentaren till paragraferna ska anses utgöra en integrerad del av försäkringsavtalet.
  2. § 1-4A: Paragrafen har ändrats så att den endast reglerar tillämplig lag. Val av domstol som tvistlösningsmekanism regleras nu i en ny paragraf 1-4C. Rubriken till paragraf 1-4A har justerats i enlighet därmed. I stycke 1 reglera tillämplig lag för försäkringsavtal som tecknats enligt Planen och där huvudförsäkringsgivare är nordisk. I stycke 2 har ett tillägg gjorts till lagvalsregeln för försäkringar där huvudförsäkringsgivaren inte är nordisk. Om parterna har kommit överens om skiljeförfarande eller domstolsprövning i ett annat nordiskt land ska lagen i det landet tillämpas. Ändringarna i paragraf 1-4A har förklarats närmare i kommentaren. Därutöver, har förklaringar för förhållandet mellan den Nordiska Planen och tillämplig bakgrundsrätt samt den metodik som används vid tolkning och tillämpning av Planen inkorporerats i kommentaren, inklusive tillämpningen av de nordiska försäkringsavtalslagarna (Insurance Contract Acts, ICA).
  3. § 1-4B: Ändringar har genomförts för att göra NOMA-skiljeförfarande till den avtalade standardmekanismen för tvistlösning enligt Planen. Reglerna om lagval har strukits och regleras nu i paragraf 1-4A. Hänvisningen till NOMA Best Practice Guidelines har tagits bort eftersom nyligen genomförda ändringar i NOMA:s skiljedomsregler reglerar användningen av dessa riktlinjer. Någon materiell ändring har inte varit avsedd. Ett nytt stycke 4 anger att engelska är standardspråk för skiljeförfarandet. Ett nytt stycke 5 har införts för att reglera konsolidering av flera tvister till ett och samma skiljeförfarande.
  4. Ny § 1-4C: En ny paragraf 1-4C har införts för att reglera val av domstol som tvistlösningsmekanism. Parterna kan skriftligen avtala att tvister ska hänskjutas till domstol enligt paragraf 1-4C eller utforma särskilda lösningar för det aktuella försäkringsavtalet i stället för skiljeförfarande enligt paragraf 1-4B. Ett nytt stycke 3 reglerar forum för tvisten när det finns en icke-nordisk huvudförsäkringsgivare. Därutöver har vissa språkliga ändringar genomförts.
  5. § 1-5: Hänvisningen till paragraf 5-4 i stycke 4 har strukits till följd av ändringar i paragraf 5-4.
  6. § 2-17: Rubriken har ändrats för att bättre överensstämma med paragrafens ordalydelse. I stycke 1 har ”risken för” någon sanktion lagts till i begränsningen i paragraf 2–17 för att motsvara återförsäkringsvillkor. Vidare har ändringar gjorts i stycke 2 för att uppsägningen ska få omedelbar verkan efter skriftligt meddelande. Ändringen har genomförts för att vara förenlig med de sanktionsregelverk som är tillämpliga på parterna. Ett nytt stycke 3 har införts för att även ge den försäkrade rätt att säga upp försäkringsavtalet när en försäkringsgivare ”utpekas, listas eller på annat sätt blir föremål för frysning av tillgångar eller liknande restriktiva åtgärder” enligt tillämpliga sanktionsregelverk. Förklaringar till ändringarna har lagts till i kommentaren. Därutöver har en allmän översyn genomförts av kommentaren.
  7. Ny § 2-18: En ny ”Know Your Customer”- paragraf har införts som paragraf 2–18 som svar på de fortlöpande ökade kraven på försäkringsgivare att genomföra kundkännedomsåtgärder relaterade till regler om bekämpning av penningtvätt, motverkande av finansiering av terrorism samt sanktionslagstiftning och regelverk som är tillämpliga på försäkringsgivaren och/eller dess återförsäkrare.
  8. § 3-19: Paragraf 3–19 har strukits. Bestämmelsen var föråldrad och var sannolikt avsedd att omfatta ingripanden som liknade rekvisition, där omhändertagandet från början var avsett att vara tillfälligt, det vill säga att fartyget togs i anspråk för användning av en statsmakt. Planen använder inte begreppet ”beslagtagande” i sin beskrivning av de faror som anges i paragraferna 2–8 och 2–9.
  9. § 4-21: Rubriken har reviderats för att bättre återspegla paragrafens innehåll. Formuleringen ”genom utbetalning av försäkringssumman” har strukits. Kommentaren har förlängts i förtydligande syfte.
  10. §§ 5-4, 5-7, 17-2(2), 20-2 och 21-2: ”en månad” har ändrats till ”30 dagar” i förtydligande syfte.
  11. § 5-4: I stycke 1 har förtydliganden gjorts avseende situationer med oreparerad skada. I stycke 3 har ändringar gjorts av beräkningen avränta. Beräkningen kommer nu endast att vara ”fastställd” för ett år i taget, vilket kräver en översyn varje kalenderår.
  12. § 5-5: En ändring har gjorts i stycke 1 till följd av ändringen i paragraf 1-4B om skiljeförfarande som standardmekanism för tvistlösning. Motsvarande ändringar har gjorts i kommentaren. Undantaget för finska och svenska tvister i stycke 4 har strukits till följd av förändringar i finsk lagstiftning avseende den finska dispaschören, men även eftersom hänvisningen till dispaschör enligt svensk lag och svensk jurisdiktion ansågs felaktig och missvisande.
  13. § 5-19: Ett nytt stycke 3 har införts för att reglera den situation där försäkringsgivaren övertar det försäkrade objektet och avser att återvinna eller på annat sätt avyttra det. Ändringen klargör att försäkringsgivaren måste säkerställa efterlevnad av tillämplig tvingande lagstiftning om återvinning och avyttring, inklusive Hongkongkonventionen om säker och miljöriktig fartygsåtervinning, Baselkonventionen och, där tillämpligt, EU:s fartygsåtervinningsförordning. Den försäkrade ska på begäran och mot skälig ersättning från försäkringsgivaren tillhandahålla tillgänglig dokumentation av betydelse för återvinningen samt bistå med samarbete, inklusive förteckningen över farliga material och relevanta certifikat.
  14. § 5-24: Rubriken har reviderats för att bättre återspegla paragrafens innehåll, och ordet ”fristen” har ersatts med ordet ”preskription”. Stycke 2 har ändrats för att förtydliga preskription inom ansvarsförsäkring, och kommentaren har omstrukturerats för att förbättra tydligheten. Stycke 3 har omarbetats för ökad tydlighet, men utan några materiella ändringar.
  15. § 5-25: Paragraf 5-25 har strukits, främst till följd av ändringar i finsk lagstiftning avseende den finska dispaschören, såsom förklaras i kommentaren till stycke 4 i paragraf 5-5. Därutöver har bestämmelserna om preskriptionstid och förfarandet för hantering av slutlig reglering (försäkringsbeslutet) strukits från Planen. Dessa regler återfinns i den finska försäkringsavtalslagen (543/1994), som gäller som bakgrundsrätt när försäkringsavtalet regleras av finsk rätt och inget annat har avtalats i försäkringsavtalet. Det finns därför inget behov av att inkludera de regler som behandlas i paragraf 5-25 i Planen.
  16. § 7-2: Ändringar har gjorts i stycke 1, andra meningen, för att förtydliga att panthavarens ställning inte är bättre än den försäkringstagarens som tecknat försäkringen när det gäller upphörande av krigsförsäkring, liksom i andra situationer där försäkringen automatiskt upphör eller suspenderas, jfr paragraferna 2-17, 3-14, 3-15 eller 15-9, 3-17, 3-21 och kapitel 15 avsnitt 2.
  17. Ny § 7-5: Bestämmelserna om panthavares självständiga medförsäkring har flyttats från paragraf 8-7 till en ny paragraf 7-5. Syftet med ändringen är att samla samtliga rättigheter kopplade till panthavarens försäkring i kapitel 7, och några materiella ändringar i förhållande till tidigare ordning har inte varit avsedda.
  18. § 8-7: Paragrafen har ändrats genom att bestämmelserna om panthavares självständiga medförsäkring har flyttats till den nya paragraf 7-5. Syftet med ändringen är att samla rättigheterna avseende panthavarens försäkring i kapitel 7, och några materiella ändringar i förhållande till tidigare ordning har inte varit avsedda. Rubriken har uppdaterats för att överensstämma med ändringen. Vissa logiska justeringar har även gjorts i själva texten.
  19. § 9-1: I stycke 2 har ordet ”andra” i definitionen av ”medförsäkringsgivare” strukits för att förtydliga att den rättsliga ställningen för huvudförsäkringsgivaren, såsom definierad i stycke 1, är densamma.
  20. § 9-7: Ett nytt stycke 4 har införts för att reglera huvudförsäkringsgivarens rätt att begära säkerhet från medförsäkringsgivaren för dennes proportionella andel av ansvaret. Ändringen har utvecklats i kommentaren. Därutöver har en allmän uppdatering av kommentaren till denna bestämmelse genomförts.
  21. § 11-3: En tredje mening har lagts till i stycke 2 för att ange att fartyget under alla omständigheter får dömas ut om kostnaden för att reparera fartyget uppgår till minst 100 % av försäkringsvärdet. Ändringen har genomförts för att minska risken för att fluktuerande fartygsvärden leder till situationer där reparationskostnaderna överstiger 80 % av försäkringsvärdet, men där fartyget ändå inte uppfyller kraven för kondemnation enligt stycke 2 första meningen.
  22. § 11-9: Stycke 2 har ändrats genom att uttrycket ”utbetalats” har ersatts. Syftet med ändringen var att förtydliga tidpunkten för försäkringsgivarens ansvar. Uttrycket ”utbetalats” i stycke 2 har ersatts, och försäkringsgivarens ansvar enligt kapitel 13 gäller nu fram till ” förfallodagen efter utfärdandet av regleringen avseende totalförlusten” eller senast två år efter försäkringsperiodens utgång. Kommentaren har ändrats i enlighet därmed. Därutöver har mindre justeringar gjorts i kommentaren.
  23. § 12-12: Paragrafen har ändrats genom att det tilläggsbelopp som är tillgängligt när den försäkrades val av varv minskar bränsleförbrukningen och de motsvarande CO₂-utsläppen under förflyttningen har höjts. Ändringen bygger vidare på det incitament som infördes i Version 2023 och höjer det maximala tillgängliga beloppet från 40 USD till 90 USD per ton sparade CO₂-utsläpp.
  24. § 12-14: Ett nytt stycke 2 har införts för frivilligt ESG-relaterat arbete som utförs under en haverireparation. Sådant arbete ska inte ingå i underlaget för fördelning av gemensamma kostnader, förutsatt att arbetet är frivilligt och mätbart eller på annat sätt kan påvisas samt går utöver lagstadgade eller klassrelaterade krav som gäller vid reparationstidens början. Arbetet får dessutom inte vid den tidpunkten rimligen förväntas bli obligatoriskt inom de kommande tolv månaderna. Kostnader som uteslutande hänför sig till sådant ESG-relaterat arbete ska bäras av den försäkrade.
  25. § 14-3: En mening har lagts till i stycke 1 med en hänvisning till kapitel 11. En allmän översyn av kommentaren har också genomförts med mindre ändringar.
  26. Kapitel 15, avsnitt 1: Rubriken till avsnitt 1 har ändrats till ”Allmänna regler om försäkringens omfattning”.
  27. Kapitel 15, avsnitt 5/Kapitel 18, avsnitt 5-5: Avsnitt 5/avsnitt 5-5 har strukits eftersom det inte finns några särskilda bestämmelser om skada enligt kapitel 15/kapitel 18 avsnitt 5. Skada regleras därmed fullt ut av kapitel 12/kapitel 18 avsnitt 2–3.
  28. §§ 15-1/18-59: Stycke 2 är struken till följd av att paragraf 3-19 har strukits.
  29. §§ 15-2/18-60: Ändringar har gjorts till följd av att kapitel 15, avsnitt 5/kapitel 18, avsnitt 5-5 har strukits.
  30. §§ 15-8/18-66: Paragraferna har ändrats för att bättre anpassas till den engelska krigsförsäkringsmarknadens synsätt. För det första genom införandet av en uppsägningstid om 72 timmar när omständigheterna involverar någon av staterna i paragraf 15-5 (krig mellan stormakter). För det andra genom ändring av tidpunkten för när uppsägningstiden börjar löpa, och för det tredje genom att krigsförsäkringen automatiskt återinträder om den sagts upp enbart i syfte att ändra de uppräknade områdena i paragraferna 15-9/18-67.
  31. § 15-9/18-67: Paragraferna har ändrats så att de ersätter paragraf 3-15 i stället för att komplettera paragraf 3-15. En materiell ändring är att utgångspunkten nu är att de angivna områdena ska anses vara exkluderade om de inte uttryckligen anges som villkorade områden. Dessutom har den tidigare maximala självrisken om 200 000 USD för ett krav som uppkommer i ett villkorat område utan att resan har anmälts till försäkringsgivaren strukits.
  32. § 15-11/18-69: Ordalydelsen har gjorts mer konsekvent genom att kravet på totalförlust kopplas till att den försäkrade ”berövas användningen av fartyget”. Vidare har de omfattade riskerna i avsnittet gällande totalförlust förtydligats och utvidgats genom att skyddet för totalförlust knyts till de relevanta enskilda punkterna i paragraf 2-9 första stycket, särskilt hänvisningen till punkt (c).
  33. § 15-12/18-70: Ordalydelsen förtydligar nu att klausulen om blockering och instängning gäller för alla krigsrisker enligt paragraf 2-9 och att fartyget måste vara förhindrat att lämna platsen under en ”sammanhängande period” om tolv månader. Kommentaren har skrivits om bland annat för att bättre förklara vad som utgör blockering, det vill säga hinder av fysisk natur samt icke-fysiska hinder där hotnivån mot fartyget är av sådan karaktär att den förhindrar fartyget från att lämna platsen. Uttrycket ”hamn eller liknande begränsat område” har också förklarats närmare.
  34. § 15-13/18-71: Stycke 1 har ändrats redaktionellt för att vara förenliga med paragraferna 15-4 och 15-18.
  35. § 15-14/18-72: Paragraferna har strukits. De särskilda bestämmelser som reglerade förhållandet mellan kaskoförsäkringen och skada ska nu regleras av de allmänna bestämmelserna i kapitel 12 och kapitel 16.
  36. § 15-15/18-73: Paragraferna har strukits. Bestämmelsen var föråldrad och hade sannolikt samband med de situationer som omfattades av paragraf 3-19, trots att paragraferna 15-15/18-73 saknade det uttryckliga kravet att beslaget skulle vara ”tillfälligt”.
  37. § 15-16/18-74: Stycke 2 har strukits. Detta stycke omfattas nu av den nya paragrafen 15-17 stycke 3 punkt (e).
  38. § 15-17/18-75: De tidigare paragraferna har strukits som föråldrade och har ersatts av paragrafer som motsvarar paragraf 16-1, nu omarbetade för att särskilt hänvisa till krigsrisker. Ett nytt stycke 3 punkt (e) har utformats för att förtydliga omfattningen av tidsförlustförsäkringen när fartyget förhindras att lämna en hamn eller ett liknande begränsat område utan att något fysiskt hinder föreligger, det vill säga de risker som anges i paragraf 2-9 stycke 1 punkterna (a) och (b). Som utgångspunkt hänvisar kommentaren till motsvarande bestämmelse i paragraf 16-1 men innehåller nu även kommentarer om de särskilda frågor som avser krigsrisker.
  39. §15-18/18-76: En materiell ändring har gjorts genom att stycke 2 har strukits.
  40. § 15-19/18-77: Paragraferna har strukits som en följd av ändringen i paragraferna 15-14/18-72. Val av reparationsverkstad/reparatör ska nu regleras av den allmänna bestämmelsen i paragraferna 16-9/18-51.
  41. § 16-12: Paragrafen har ändrats för att säkerställa överensstämmelse med den nya behandlingen av ESG-relaterat arbete enligt paragraf 12-14. Frivilligt ESG-relaterat arbete, såsom förklaras i paragraf 12-14 stycke 2, undantas från de kategorier av redarens arbeten som annars skulle ingå i underlaget för fördelning av gemensam reparationstid under tidsförlustförsäkringen. Syftet är att säkerställa att frivilliga ESG-relaterade förbättringar behandlas konsekvent i förhållande till såväl fördelning av gemensamma kostnader som fördelning av gemensam reparationstid.
  42. § 16-14: Rubriken har ändrats från ”Reparationer …” till ”Tidsförlust …” för att anpassa rubriken till paragrafens ordalydelse.
  43. § 17-1 och § 20-1: Dessa paragrafer har ändrats till följd av ändringen av skiljeförfarandets språk i paragraf 1-4B. Det ansågs mer ändamålsenligt att utgångspunkten för en tvist enligt kapitel 17 och 20 är det officiella språket på platsen för skiljeförfarandet.
  44. § 18-1, stycke (e), punkt (2): Bestämmelsen har ändrats redaktionellt för att överensstämma med kommentaren, som redan anger att ”före förflyttningen ska den försäkrade upprätta en förflyttningsplan som ska godkännas av huvudförsäkringsgivaren”.
  45. § 18-3, stycke (a), punkt (3): Ordalydelsen i stycke (a), punkt (3) har ändrats från ”utgör” till ”inte ska överstiga”.
  46. § 18-29, stycke 2: Uttrycket ”reparationsverkstad” har ersatts med ”reparatör”. Anledningen är att det för mobila offshoreenheter (MOUer) normalt anlitas olika entreprenörer för reparationer som inte enkelt kan definieras som en verkstad. Därutöver har det maximala tillgängliga beloppet höjts från 40 USD till 90 USD per ton sparade CO₂-utsläpp i överensstämmelse med paragraf 12-12.
  47. § 19-9: Uppräkningen av ”komponenter, utrustning och material” ansågs onödig och har ersatts med ”föremål”.
  48. § 19-14: I linje med ändringen i paragraf 19-9 har ”komponenter etc.” ersatts med formuleringen ”föremål som tillverkats eller anskaffats för det försäkrade objektet enligt paragraf 19-9”.
  49. § 21-11: Paragrafen har ändrats för att göra ordalydelsen mer förenlig med den terminologi som används av International Group of P&I Clubs. Vidare har kommentaren ändrats genom att närmare utveckla effekten av Nairobikonventionen om borttagning av vrak. En del av kommentaren som begränsade avlägsnande av förlorad last har också strukits.

I samband med ovan nämnda ändringar har även ändringar gjorts i kommentaren till respektive paragraf. Motsvarande ändringar har också gjorts i kommentaren till andra paragrafer där dessa ändringar nämns.

Vidare har ändringar gjorts på flera ställen i kommentaren till paragrafer som inte har ändrats, och där SRC har funnit att den tidigare kommentaren var opraktisk, missvisande eller kunde missförstås. Detta gäller följande bestämmelser:

  1. Del 1, kapitel 1, allmänt: Historiken har strukits eftersom ändringarna framgår av både kommentaren och av förordet till Version 2027.
  2. § 2-8: Kommentaren har uppdaterats för att lyfta fram det skydd som gen enligt paragraf 2-9 stycke 1 punkt (c) och punkt (d), jfr. även ändringen i paragraf 15-11. Därutöver har delar av historiken strukits.
  3. § 2-9: Kommentaren har uppdaterats för att återspegla skiljedomen Heroic Idun från den 5 augusti 2025 och för att lyfta fram det skydd som ges enligt paragraf 2-9 punkt (c), jfr. även ändringen i paragraf 15-11. Vidare har kommentaren till paragraf 2-9 stycke 1 punkt (e), som av misstag ströks år 2019, återinförts. Vissa delar av historiken i kommentaren har också strukits.
  4. § 2-11: Ett nytt exempel 5 har införts i kommentaren. Exemplet ger vägledning om hur skador på beläggningar och färgsystem ska fördelas mellan försäkringsår, med fokus på när risken inträffade och hur den relevanta ”delen” ska identifieras. Den klargör att om punktreparationer hade varit tillräckliga vid en tidigare försäkringsperiods utgång, ska endast de beräknade kostnaderna för sådana reparationer hänföras till det året, medan senare försämringar som kräver ytterligare reparation eller fullständig ommålning ska hänföras till det senare försäkringsåret. Exemplet kopplar också detta synsätt till paragraf 2-11 samt paragraferna 12-3 och 12-4, vilket resulterar i en konsekvent och tekniskt välgrundad fördelningsmetod.
  5. § 3-15: Ett stycke i kommentaren till paragraf 3-15 avseende paragraf 2-11 har strukits till följd av tidigare ändringar i paragraf 2-11. Frågor om orsakssamband regleras nu genom den nya lydelsen av paragraf 2-11 och dess kommentarer.
  6. § 4-5, stycke 2: Ändringar har gjorts i kommentaren för att förtydliga att definitionen av den försäkrades besiktningsman även omfattar superintendent. Därutöver har vissa språkliga ändringar gjorts.
  7. § 8-2, stycke 2: En ändring har gjorts för att korrigera en felaktig hänvisning till Planens lydelse i paragraf 8-2 stycke 2.
  8. § 9-9: Kommentaren har ändrats till följd av ändringarna i paragraferna 1-4B och 1-4C.
  9. § 10-1: Ändringar har gjorts avseende när försäkringen börjar gälla för ny utrustning och nya reservdelar. Ny utrustning eller nya reservdelar omfattas av fartygets kaskoförsäkring från det att de slutliga operationerna för att lasta föremålet ombord på fartyget påbörjas. Detta innebär en utvidgning jämfört med den tidigare tidpunkten då föremålet ”svängdes över relingen”.
  10. § 11-7: Kommentaren har ändrats redaktionellt som en del av de förtydliganden som gjorts i paragraferna 4-21 och 11-9.
  11. Kapitel 12: Inledningen till kapitel 12 har strukits eftersom den ansågs vara missvisande och hänvisade till de ändringar som gjordes år 2013.
  12. § 12-1: Kommentaren har ändrats för att förtydliga att kostnader för avlägsnande av marin påväxt kan anses utgöra en del av reparationskostnaderna om åtgärden föranleddes av haverireparationerna. Dessa kostnader betraktas som gemensamma kostnader som ska fördelas över kostnaderna för arbetena i enlighet med paragraf 12-14.
  13. § 12-3: Kommentaren har ändrats för att förtydliga att beläggning utgör en ”del”. Ändringarna har gjorts eftersom skador på tankbeläggningar och färgsystem väcker frågan om beläggningen ska betraktas som en separat ”del” eller som en del av det underliggande stålet. Enligt paragraferna 2-11, 12-3 och 12-4 ska definitionen av en ”del” baseras på en teknisk och ekonomisk bedömning, inklusive identifieringen av den ”naturliga reparationsenheten”. Kommentaren har ändrats för att klargöra att beläggningen anses utgöra en ”naturlig reparationsenhet” och därmed en separat ”del” från det underliggande stålet. Detta överensstämmer även med gängse skadereglerarpraxis.
  14. § 12-5: Mindre redaktionella ändringar har gjorts i kommentaren till stycke (a). Därutöver har kommentaren till stycke (e) ändrats för att uppnå mer tydlighet.
  15. § 12-13: Kommentaren har ändrats genom att införa en utökning av skyddet för förflyttningskostnader. Ytterligare miljörelaterade eller regulatoriska kostnader som uppkommer till följd av förflyttning till en reparationsverkstad kan ersättas som förflyttningskostnader när de är nödvändiga för att fartyget ska kunna återuppta sin sysselsättning. Sådana kostnader ska ingå i anbudsbeloppet enligt paragraf 12-12, medan kostnader som omfattas av paragraf 12-3 även fortsättningsvis är undantagna. I undantagsfall får huvudförsäkringsgivaren avvika från den normala fördelningen av förflyttningskostnader enligt paragraf 12-14 när en strikt tillämpning skulle vara uppenbart oproportionerlig.
  16. § 13-1: Kommentaren till paragraf 13-1 har uppdaterats för att förtydliga vissa aspekter av kaskoförsäkringsgivarens kollisionsansvar. Det anges nu uttryckligen att ansvar kan omfattas när fartyget kolliderar med egendom som tillhör den försäkrade, såsom en kaj eller brygga, som om egendomen hade tillhört tredje man. Kommentaren förtydligar vidare att kaskoförsäkringsgivarens ansvar efter ett haveri som ger rätt till ersättning för totalförlust upphör när ersättning har betalats ut eller när försäkringsgivaren enligt paragraf 4-21 har meddelat den försäkrade att försäkringssumman kommer att betalas ut. Slutligen har ny vägledning lagts till avseende stycke 2 punkt (h), med beaktande av skiljedomen APL Changi.
  17. Kapitel 15: En allmän introduktion till de ändringar som gjorts i kapitel 15 har lagts till i kommentaren.
  18. § 16-1: Kommentaren har ändrats för att förtydliga att om kaskoförsäkringen har tecknats på andra villkor än Planens, ska paragraf 12-18 (självrisk) ändå tillämpas.
  19. § 16-9: Kommentaren har ändrats så att beräkningen i stycke 3 överensstämmer med beräkningen av sparade CO₂-utsläpp i paragraf 12-12.
  20. § 19-12: Kommentaren innehöll föråldrade hänvisningar och dessa har ersatts med en hänvisning till det nya standardavtalet för skeppsbyggnad, ”SHIP25”, som antogs den 9 oktober 2025.

När ändringarna i kommentarerna gjordes så ströks även förklaringarna till den historiska utvecklingen av paragraferna för att underlätta läsningen och förståelsen för kommentarerna.

Dock så är inte förklaringarna till den historiska utvecklingen borttagen i de paragrafer som inte har blivit ändrade. I kommentarerna till dessa paragrafer finns referenser till både Planen som användes innan Nordiska Sjöförsäkringsplanen av 2013, det vill säga 1996 års Plan, den Norska Sjöförsäkringsplanen av 1964 (1964 års Plan), samt diverse försäkringsvillkor och metoder som användes under 1964 års Plan. Försäkringsvillkoren som refereras till är kaskoförsäkringsvillkoren utfärdade av Cefor och De gjensidige skipsassuranseforeningers Premie- og forsikringsvilkår (PIC). Förkortningen Cefor står för Cefor Form 246 A oktober 1995, medan PIC innebär De gjensidige skipsassuranse-foreningers Premie- og forsikringsvilkår 1 januari 1995.

Planens och kommentarens språk är engelska. Planen kommer att översättas till de fyra nordiska språken.

Cefor är upphovsrättsinnehavare och ansvariga för publiceringen av Planen och kommentaren. Internetadressen är nordicplan.org. Planen är även tillgänglig som en App för smartphones och surfplattor.

Slutligen önskar den Stående Revisionskommittén meddela att Planen är en uppsättning av standardförsäkringsvillkor och sålunda rent illustrativa. Planen är inte bindande för parterna till denna överenskommelse. Parter som förhandlar om ett försäkringsavtal är fullständigt fria att komma överens om andra försäkringsvillkor eller att modifiera Planen och dess paragrafer.

Oslo, 1. juli 2026

Trine-Lise Wilhelmsen, Ordförande

Birgitte Hagland, Medordförande

Maria Linn Riis, Sekreterare

BACK TO TOP